Ansvar för brandskydd

Vad säger lagen om skydd mot olyckor om den enskildes ansvar för brandskyddet?
Enligt lagen (2003:778) om skydd mot olyckor har den som äger en byggnad och den som bedriver verksamhet där, det yttersta ansvaret för sitt brandskydd. Det innebär en skyldighet att i skälig omfattning hålla utrustning för livräddning vid brand och att i övrigt vidta de åtgärder som behövs för att förebygga brand och för att hindra eller begränsa skador till följd av brand.

Räddningsverket har i ett allmänt råd, SRVFS 2004:3, tolkat att ett skäligt brandskydd innebär att man även bör bedriva ett systematiskt brandskyddsarbete. Detta gäller både att arbeta förebyggande, för att så långt det går hindra att en brand uppstår, men också med de delar som måste fungera vid en eventuell brand. I arbetet ingår att både arbeta med byggnadstekniska och organisatoriska bitar. För vissa byggnader eller verksamheter bör också det systematiska brandskyddsarbetet dokumenteras. Denna dokumentation är till för objektet och ska inte skickas in till kommunen.

En nyhet som kom när lagen om skydd mot olyckor trädde i kraft är att det för vissa byggnader eller anläggningar där konsekvenserna av en brand kan blir särskilt stora, dessutom ska upprättas en så kallad skriftlig redogörelse för brandskyddet. Denna ska skickas in till kommunen som sedan använder dessa som underlag för att bedöma behovet av tillsyn. Vilka byggnader och anläggningar som omfattas av kravet på skriftlig redogörelse finns angivet i en föreskrift från Räddningsverket, SRVFS 2003:10. Till föreskriften finns ett allmänt råd, SRVFS 2004:4, som beskriver vad en skriftlig redogörelse bör innehålla. I det allmänna rådet finns också en "mall" för skriftlig redogörelse.

Text från räddningsverket